| Notater |
- Ingeborg Eriksdatter av Norge
Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Hopp til navigeringHopp til søk
Ingeborg Eriksdatter av Norge
Født 1297[1]
Norge
Død 1357[1]
Sverige
Ektefelle Valdemar Magnusson
Far Eirik II Magnusson
Mor Isabella Bruce
Søsken Margrete av Skottland
Beskjeftigelse Politiker
Nasjonalitet Sverige, Norge
Ingeborg Eriksdatter av Norge på Commons
Ingeborg Eriksdatter (1297?1353) var norsk prinsesse og svensk hertuginne. Hun var datter av kong Erik II Magnusson og hans skotske kone Isabella Bruce, niese til kong Robert I av Skottland. Hun ble som enke etter den svenske Valdemar Magnusson, hertug av Finland, også medlem av riksrådet for sin nevø kong Magnus Eriksson av Sverige og Norge. Di jarlen døde i 1311
Biografi
Seglet til hertug Valdemar, Ingeborgs ektemann
Hennes far, Erik II, døde den 15.juli 1299 da Ingeborg var ett eller to år gammel. Han ble etterfulgt av sin yngre bror Håkon V Magnusson ettersom Erik døde sønneløs. Hennes mor giftet seg ikke på nytt.
I 1300 ble den tre år gamle Ingborg festet til Jón Magnússon, jarl av Orknøyene. Giftermålet ble aldri gjennomført, sannsynligvis fordi jarlen døde i 1311, før Ingeborg var gifteklar.
I 1312 ble Ingeborg gift med Valdemar Manusson som var en yngre bror av den svenske kong Birger Magnusson. Det var et dobbeltbryllup som fant sted i Oslo hvor også kong Birgers andre bror Erik Magnusson av Södermanland giftet seg med Ingeborgs kusine Ingeborg Håkonsdatter, datter og eneste legitime barn av kong Håkon V Magnusson. Ingeborg Eriksdatters medgift inkluderte Öland, og hun er enkelte ganger titulert «hertuginne av Öland». Hun hadde en sønn som sannsynligvis døde ung.
Natten mellom 10. og 11. desember 1317 ble brødrene Valdemar og Erik arrestert og fengslet av deres bror kong Birger i Nyköping. De to Ingeborg?ene satte seg i ledelsen for de som ønsket å få satt dem fri. Den 16. april 1318 inngikk de to hertuginnene en avtale med den danske hertug Christoffer av Halland-Samsö og erkebiskop Esgar av Lund om at de skulle få satt hertugene fri og ikke la kongene av Sverige og Danmark få fred før dette var gjort. Senere samme år døde imidlertid både Valdemar og Erik. Grunnen til dødsfallene er ikke kjent, men de døde sannsynligvis enten som følge av sult eller drap.
De to hertuginnene Ingeborg nevnes også i 1318 i forbindelse med styringen av riket. Ingeborg Eriksdatter har tilsynelatende sittet i riksrådet sammen Mats Kettilmundsson mens Ingeborg Håkonsdatters sønn Magnus Eriksson var mindreårig.
Ingeborg Eriksdotter ble titulert som hertuginne av Öland fra 1340, og hun bodde i Sverige resten av livet. Hun døde i 1353.
Referanser
^ a b Svenskt biografiskt lexikon, https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=11948, Ingeborg, 11948
Litteratur
Jerker Rosén : Den svenska historien 2. Medeltiden 1319-1520, (1966)
http://www.snl.no/.nbl_biografi/Isabella_Bruce/utdypning
Nordberg, Michael (1995), I kung Magnus tid, Norstedts (1995) ISBN 91-1-952122-7.
Nationalencyklopedin, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs (1992)
- Ingeborg
Född:1297
Död:1357
Prinsessa, Hertiginna
Band 20 (1973-1975), sida 1.
Meriter
Ingeborg, f 1297, levde 1353, d trol 1356 eller 1357. Föräldrar: konung Erik "prästhatare" av Norge o Isabella av Skottland. Hertiginna av Öland från senast 1340.
G 29 sept 12 i Oslo m hertig Valdemar av Sverige, f på 80-talet, d febr 18 på Nyköpingshus, son till konung Magnus ladulås av Sverige o Helvig (bd 18) av Holstein samt tidigare g 02?05 m marsken Tyrgils Knutssons dtr Kristina.
Biografi
I hade enligt isländska annalnotiser redan 1300 blivit trolovad med jarlen Jon Magnusson från Orkneyöarna. Denne torde ha dött, innan hon genom uppgörelsen i Oslo 22 mars 1310 mellan hennes farbror konung Håkon av Norge och hertig Erik (bd 14, s 308 ff) av Sverige lovades åt den senares bror Valdemar, samtidigt som Håkons dotter med samma namn lovades åt Erik. Efter bröllopet kvarstannade de båda brudarna i Norge till sept 1313, då de under festligheter mottogs i Lödöse.
Sedan Valdemar och Erik dött i fängelset på Nyköpingshus, namnes den ännu blott 21-åriga I bl a i förbundstraktaten med den danske konungens bror Kristofer 1318. Efter Magnus Erikssons tronbestigning i Sverige och Norge omtalas hon emellertid relativt sällan. Åtminstone de sista decennierna av sitt liv kallade sig I hertiginna av Öland, som jämte Stockholm och Finland tillfallit Valdemar vid uppdelningen av hertigarnas del av riket 1315.
Hennes son Erik, född 1316 (Flatöanna-lerna), är ej i övrigt känd. I brev från 1344 och 1345 nämns arv, som hon fått efter sina barn ("liberi"; "filii").
Författare
Hans Gillingstam
|
Slektstre for Oddlaug Gaupås og Per Aase Andresen
1297 - 1357 (60 år)